Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luggude härad - Kyrkoherdar i Farhult och Jonstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
399
rade det antaga.” Efter ett halft års enkostånd war Karin
salig herr Knuts trolofwad med sin dotters förre fästman, som
snart prestwigdes till pastor härstädes, neml. 18/7 1685. Som
han genom sitt giftermål kom i slägtskap med flera personer
”på andra sidan,” måste han afgifwa särskild förbindelse
”under sitt kalls förtappelse” att icke brista i trohet mot swenska
öfwerheten. 1703 erhöll han ”för sin stora swaghets skull”
en komminister, som skulle bo på annexhemmanet och hafwa
100 daler i lön (jfr. T. Layngs biographi I. 263).
Swagheten bestod i benägenhet för dryckenskap. 1705 war han
derföre inkallad för domkapitlet och lofwade högtidligen att icke
mera ”dricka bränwin.” 1710 war C. Schönbeck (se wid
Wälinge) vice pastor; herr Mårten wille wara af med honom,
och häradsprostens yttrande infordrades huruwida han ”kunde
wara tiänlig att komma till ämbetet igen;” yttrandet lär
utfallit nekande. Sedermera war Petrus Hägerman medhjelpare
här. Pastorn och han lefde i sådan oenighet. att slagsmål
dememellan stundom uppstodo. Prosten Owenius nämner i
bref till biskopen, att ”dememellan hemma i huset en sådan
combat passerat, den der lijtett loffwärdig wore, der den elliest
allom kunnog war.” Anledningen till denna combat synes
hafwa warit följande. H. hade länge förgäfwes klagat
deröfwer, att husets pigor till sofrum begagnade ett kyffe, som
war afstängdt från komministersrummet medelst en sä bristfällig
brädwägg, att han, ”när pigorna talade, sjöngo, hostade,j
snarkade eller såfwo och annat gjorde, som ej nämnas kan, miåste
icke utan förtret sådant åhöra och part deraf hafwa;” då
klagomäl intet hulpo, hade H. sönderslagit och bortburit
pigornas säng, den han påstod wara ”en snara, hwilken
afundsfulla menniskor af den onde andens inrådande honom i wägen
kastat;” detta hade han sjelf wid middagen berättat, och då en
af mamsellerna de Fine förklarade sig wilja gå atit äter
inflytta sängen, tog han henne i armen för att hindra henne,
hwarwid hon begynte öfwerljudt skricka: herr Per slår mig;
herr Märten skyndade däå till, fick herr Per i håret och slogs
med honom, biträdd af fru och döttrar. H. påstod att herr
Möårten ofta drack sig drucken och i sådant tillstånd lätt råkade
i gräl så wäl med sin egen familj, som med de officerare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
