Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luggude härad - Kyrkoherdar i Farhult och Jonstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
400
hwilka woro inqwarterade i prestgården; han anhöll att han,
om han skulle qwarblifwa i Farhult, ”i ett höggunstigt hägn
och beskyodd måtte tagas för herr Kyrkioherdens och dess
husfolks frätande ord och till döden gifne utlåtelser, att ingen
skada honom tillfogas måtte himbliga giönom mat eller dryck
eller uppenbarliga giönom wåldsam hand och mordswärd.”
Häradsprosten Owenius yttrade att herr Mårten wäl hade
sina swagheter, dock icke så stora som förut, och att herr Per
icke wore från sädana fri och ”swår för den gamle att dragas
med.” Elmgren berättar om herr Mäårten följande historia,
hwilken han hört af Prosten Ståhl i N. Wram, som åter
haft biskop Engeström till sagesoman. En myndig prelat
(troligen biskop Steuchius) kom till Farhult en lördag för att
följande dagen hålla visitation. Som han kände herr Mårtens
”kärlek till stärkande droppar,” begärde han att förrådet af
spirituosa skulle lämnas i hans wård tills visitationen
absolverats. Herr Märten mäste härtill samtycka, och buteljerna
inburos i biskopens sofrum. På morgonen hörde biskopen,
huru hans betjent af herr Mårten widtalades och slutligen
öfwertalades att försöka praktisera en butelj:ut ur biskopens
rum. Biskopen lätsade sig sofwa, och betjenten kom lyckligen
med sitt byte ut till herr Mårten, som stod wäntande med glas
i hand och war icke sen att taga sig en ansenlig klunk och
derpå ännu en; biskopen lät det oanmärkt passera, men då hecr
Mårten wille taga den tredje, ropade han: herr Mårten! hwad
gör ni? håll upp! men denne, hwars mod wurit, trädde in
till biskopen, sägande: jag ger Er tusan, herre! och tömde
glaset. Eltmgren anmärker härwid: ”Kan nu Nordens kornsaft
sätta ett sådant mod i folk, hwad skall då wäl den ädla
drufwosaften göra? Det är derföre nog begripeligt, hwarföre de
wittre franske Generaler nu för tiden så öfwerflödigt pläga
sina bussar, när de skola rycka ut mot fienden för at slackta
eller låta sig slacktas.” E. utbrister ock med anledning af
ofwananförda historia: ”Gud nåde oss! här gifwas alltid de som
göra sig sjelfwa till wettwillingar.” Herr Mårten dog 24/12
1717. Hans hustru Karin Leth öfwerlefde honom.
8. Olaus Swenbergh hade studerat i Greifswald
och der förwärfwat sig magistergrad samt tjenat wid något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
