Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Willands härad - Kyrkoherdar i Fjelkinge och Nymö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
90
mot prof., doct. Weidman, såsom först voterande wid denna
tjenstebesättning, gjort nog besynnerliga anmärkningar wid
professorns genom K. M:s Nåd wunna befordringar inom
det academiska wärcket härstädes, tyckes han af öfwerdrifwen
egenkärlek hafwa förglömt den aktning, han enligt ed och
kyrkolag denne sin förman skyldig är.” Beswären afslogos.
S. blef 19/1 1786 pastor i Oppmanna och hugnades 1792
med prostetitel. Enligt prof. Ståhls anteckning war det
biskop Celsii föresats att ej förunna den ”lärde owettige
mannen” denna heder, men han fann sig föranlåten att frångå
denna föresats, då Schevenius af Witterhets-, Historie- och
Antiquitetsakademien erhållit ett pris för en latinsk sång öfwer
slaget wid Helsingborg. Angående den prisbelönta sången
finnes en, dock näppeligen tillförlitlig, tradition af följande
innehåll *4). Schevenii wän, kyrkoherden i Ifwetofta,
sedermera i Ingelstorp, A. Lanærus författade ett swenskt
skaldestycke, ämnadt till täflan om något akademiskt pris. Han
öfwersände sitt opus till Schevenius för att få höra hans
omdöme deröfwer. Denne öfwersatte det på latin och skickade
öfwersättningen till Lanærus, föregifwande att den utgjorde
ett latinskt qwäde från 1600-talet. L., högligen förundrad,
skyndar att besöka S., som förklarade att han med sitt skämt
endast åsyftat att förskaffa sig nöjet att råka Lanærus. Denne
insände derefter Schevenii öfwersättning till akademien, i
stället för sitt eget originalpoem. S. fick alltså för sin
öfwersättning både den akademiska prisbelöningen och prostetiteln.
Denna sednare har ofta utdelats af underliga anledningar, men
den här omnämnda war kanske något rimligare, än när
biskop Linnerius till prost utnämnde en kyrkoherde, för att
soulagera honom, då han af melancholi höll på att blifwa
wansinnig (se IV. 420). S. skall hafwa fått uppdrag att granska ett
psalmboksförslag af år 1792 och genom sina grundliga
anmärkningar föranledt att det aldrig blef antaget. Wid
prestmöten officierade S. såsom opponens och orator. 1796 6/12
blef han pastor i Fjelkinge och tillträdde 1799. Död 4/9
*) Christianstadsbladet 1857, N:o 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
