Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östra härad - Kyrkoherdar i Carlskrona - b. wid Tyska församlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
169
ich elender! O ich unglücklicher:t O ich armer Frembbdling!
O ich verlassener” Warum soll ich nicht zugleich mit meinem
lieben und gewogenen Vater zur Ruhe gehen”? I samma
skrifwelse beder han att biskopen wille ”för Guds äras skull”, den
han lofwade att kraftigt befordra, på det eftertryckligaste
motarbeta förslaget om tyska församlingens upphörande och
förhjelpa honom till att blifwa pastor wid densamma; om så
skedde wille han wisa biskopen den största lydnad och
tacksamhet o. s. w. F. wann sin önskan och blef s. å. pastor wid
Carlskrona Tyska församling. Han infann sig 56/6 s. å. i
amiralitetskonsistorium och wille der intaga sin plats, men
superint. Humble underrättade honom, att han bort förut för
honom förete sin fullmagt, enär ordföranden borde på förhand
känna alla wid en session förekommande ärender. Förgäfwes
inwände F., att han ”hade ingen dependence af
superintendenten, utan stode under biskopen i Lund och erkände
superintendenten endast för sin præsidem, då han wore in
Consistorio”: Humble förklarade, att det tillkomme honom att
”introducera en assessorem Consistorii”, hwilket ej kunde ske utan
förutgången anmälan; ”F. hölt ännu på med det förra, at han
ingen dependence hade af superintendenten, men honom
swarades: det blir derwid som sagdt är: han må gå hwart han
wil. Derpå tog mag. Franck afträde”. Denna motgång gick
honom sä hårdt till sinnes, att han ”såsom konung Dawid
gjorde sitt läger flytande om natten med sina tårar”, enligt
hans eget yttrande i en skrift, hwari han för biskopen utgjöt
sitt bekymmer. Han blef snart förhulpen till sin rätt såwida,
att han blef kallad till konsistorii sammanträden, men då han
wille intaga platsen närmast ordföranden, protesterade
amiralitetspredikanterna Frodell, Bergström och Bechstadius på det
högsta emot att han finge företräde framför dem, ”så länge
ej tyska pastoren af K. M. fått synnerliga och större
privilegier än förut”; F. androg saken för K. M. och afhöll sig
emedlertid från konsistorium. Ändtligen wanns K. M:s
resoluton 26/3 1724, att tyska pastorn skulle ”njuta alla de
hedersförmoner, som dess antecessor haft”, hwarefter F. 22/7 s. å.
intog ”proxinmum post Præsidem locum”. En wecka derefter
råkade han ut för en ny förtretlighet. Superintendenten war
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
