Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medelstads härad - Kyrkoherdar i Fridlefstad, Nödeby och Sillhöfda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
260
twärtom, såwida jag af alt hans wäsende kunnat sluta, at
han både sjelf med allwar fruktar Gud och will gerna draga
flera med sig till en sann christendomsöfning. Deruti wisar
han alltid stort nit, men undertiden liten försiktighet. Detta
sednare betiena sig hans owänner af till att göra det förra
fruktlöst, hwilket är så mycket högre at beklaga, som man
eljest kunde göra sig hopp om märkelig uppbyggelse af hans
goda ämbetsgåfwor och hans tydeliga sätt att föreställa Guds
ord. Jag har ej annat kunnat än styrkia honom uti sitt nit
och goda uppsåt, men ock derjemte förmana honom att alltid
hafwa för ögonen Pauli ord 2 Cor. 6: 3 och Syrachs 19: 18.
Så kan man hoppas mindre moistånd och mera wälsignelse.
Jag will ock förmoda att han af skadan må engång blifwa
klok” m. m. 1738 blef M. förordnad till nådårsprest i
Hesslunda. Borgmästaren Pihl wille göra prosten Rönbeck
answarig för det buller och owäsen som möjligen kunde uppstå
wid M:s afskedspredikan, med anledning hwaraf R. ansåg
rådligast att ingen afskedspredikan blef hållen; dock synes M.
hafwa fått hålla afskedspredikan, sedan saken blifwit
hänskjuten till domkapitlet, som dertill lämnade bifall.
I Hesslunda blef genom M:s werksamhet en andlig
rörelse bland folket. Domkapitlet hade sina blickar fästade på
M., och det wisade sig ofta att han ingalunda war sina
förmän till behag, helst under den fromme biskop Papkes
frånwaro och efter hans död. Wid påsktiden 1739 begärde M.
tillåtelse för en student att biträda honom med predikande
under de många helgdagarna, men H. Benzelius, för tillfället
domkapitlets ordförande, gaf det swar att M. borde ”släppa
sina krafter till så länge han orkade.” En annan gång bad
M. pastorsadjunkten Lefgren i Helsingborg predika en söndag,
om han sjelf icke dessförinnan återkom från Malmö, dit han
rest, förmodligen för att inställa sig inför kämnersrätten wid
ransakningen angående hans andaktssammankomster. Som han
war af domkapitlet ålagd att om sina resor till Malmö
lämna prosten Aulin i Kropp underrättelse, så tillkännagaf han
för honom sin resa och att han fogat anstalt om gudstjenstens
förrättande om söndagen, ifall han ej hemkom. Detta
betraktades af domkapitlet såsom ”bewist sidwördnad och sjelftagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
