Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medelstads härad - Kyrkoherdar i Fridlefstad, Nödeby och Sillhöfda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
261
myndighet”; han skulle förmodligen begärt Aulins tillåtelse
för Lefgren att i händelse af behof tjenstgöra i Hesslunda.
Det är att märka att Papke ej war hemma, då denna sak
förewar i domkapitlet. S. å. beswärade M. sig deröfwer att
prosten Aulin meddelade nattwarden åt personer af Hesslunda
församling, bland hwilka warit afl. kyrkoh. Flintsbergs dotter,
som första gången admitterades; M. ansåg sig med anledning
af apostelen Pauli ord: låt ingen förakta dig, Tit. 2: 15,
böra häröfwer klaga, helst det kunde gifwa anledning till den
oriktiga föreställningen, att Aulins ämbetsförwaltning wore
kraftigare än andra presters, om det tilläts honom att draga
till sig andra församlingars medlemmar. Som bekant är
klandrades pietisterna derföre att de ej obetingadt erkände den
satsen, att Guds ords werkan icke beror af de menniskors
sinnesbeskaffenhet, som predika det. De wördige fäderna förstodo,
att M. här riktat deras egna wapen mot dem, och harmades
högligen deröfwer. M. fick en skarp åtwarning att taga sig
till wara för slika ogrundade klagomål. 1739 påbjöds
visitation i Frillestad hos kyrkoh. v. Bergen och i Hesslunda.
Prosten Aulin undandrog sig i det längsta detta uppdrag;
slutligen hölls af prosten Sinius visitation i Hesslunda 28/7 1740.
En fru Stackelberg klagade då, att M. aldrig predikade tröst,
utan alltid så att hon med ängslan gick ur kyrkan, att han
ej skaffade annan frukt med sin predikan än owänskap och att
han ej lefde, som han lärde, ”ty till mig kommer han aldrig,
ehuru jag kan behöfwa tröst i min herres och mans
frånwaro, utan jag med invitation nödgar honom, men till
Gedsholm reser han ofta.” En jungfru war djerf nog att påstå
att M. lärde folket så, att mången bonde skulle kunna
framställa frågor, som åtskilliga prester ej skulle kunna beswara.
Som nu M. befunnits hafwa lärt, att en christen genom
Guds nåd kan gerna och med nöje göra Guds wilja, ehuru
ej fullkomligt o. s. w., så inkallades han för konsistorium och
afgaf der sin trosbekännelse — en kraftig protest mot död
orthodoxi och munchristendom. Den blef från trycket
utgifwen. Han framlägger deri sin fasta öfwertygelse, att
menniskan icke kan genom sina egna gerningar blifwa rättfärdig,
utan endast genom Jesu Christi förtjenst med tron annammad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
