Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Superintendenter - 11. Carl Thyselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
397
de mindre tjenster derinom så lönas, att unga präster lockas
till tidiga giftermål, som med få undantag, hwaraf ett ganska
wärdigt här finnes” (Witt hade owanligt tidigt ingått
äktenskap), ”då de altförsnart inwecklas i ekonomiska omsorger,
hindra dem att uppfylla hwad deras dyra prästed föreskrifwer
om daglig förkofran i nödiga studier, dem de snarare
härigenom till både egen och ståndets obotliga skada måste försumma
och nederlägga, hwarförutan de både komma att betunga
församlingarna och med otidiga ansökningar om befordran falla
öfwerheten beswärliga.” Ofwannämnde förslag blef i
hufwudsaken af K. M. gilladt t8s21. Dock föreskref K. M. att
3 kompastorer borde finnas.
År 1819 2/8 beslöts att genom cirkulär erindra presterna
att icke offentligen och i samqwäm wisa sig utan ämbetsdrägt.
Fångpredikanten J. Wirgander, (i Carlskrona känd för snålhet
och cynism, sedan past. i Wirestad af Wexjö stift) hade i
sinnet att häröfwer anföra beswär; huruwida det skedde är ej
kändt. Då han fortfor att wisa sig utan ämbetsdrägt, beslöt
amir. kons. 25/6 s. å., att ordföranden skulle gifwa honom
lämpliga föreställningar. Samme Wirgander ansågs som
ofwan nämndes icke kunna blifwa ledamot i amir. konsistorium.
Med anledning af en skrifwelse från statssekreteraren
Rosenstein, som tillkännagaf K. M:s wilja att superintendenten och
konsf. anmanade de prester, som hade befattning wid arbets-
och korrektionshusen, att med största sorgfällighet arbeta på
fångarnas moraliska förbättring, beslöt kons. att ”anmana
Wirgander att med yttersta sorgfällighet söka att förbättra och
till dygden återföra, om möjligt wore, de åt hans wård
anförtrodde fångar, ehuru kons. icke hade anledning att tro, det
han åsidosatt hwad hans pligt och samwete fordrade.”
Wi komma nu att gifwa en kort berättelse om
amiralitetskonsistorii sista förhandlingar, hwilka med skäl kunna kallas
dess dödsryckningar. Krisen åstadkoms genom en fråga om
adjunction af konsistoriiledamöter. Kompastorn Montelius
ingaf 14/10 1824 en skrift med påstående att en af Thyselius i
stadens weckoblad införd annons i ämbetswäg måtte, såsom
stridande emot k:gl. br. 26/6 1821, rättas och en beskedlig
warning gifwas åt Th. Wid nästa sammanträde 20/11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
