Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej intagas uti Post- och Inrikes Tidningar, men Akademien icke kan
förbindas att med sin bekostnad derom besörja; s& böra vederbörande,
bvilka icke genom någon särskild Kongl. resolution derifrån äro
fri-kallade, när Kungörelserna insändas, tillika derföre erlägga betalning,
enligt den taxa Akademien allmänbeten i tidningarne meddelar.»*
I de privilegier, som 1798 och följande år af Gustaf IV Adolf
utfärdades för utgifvande af tidningar i landsorten, är bl. a. det villkor
infördt, »at inga andra utländske nyheter däri uptages än som uti
Stockholms Post-Tidningarne äro införde».
Detta stadgande, hvarom tidningsutgifvarna särskildt erinrades i
Bokhandels- och Boktryckeri-Ombudsmannens oirkulär d. 28 jan. 1806,
och hvars efterlefnad noga öfvervakades, upphäfdes först genom
Tryckfrihetsförordningen d. 9 mars 1810.
Genom nåd. skrifvelse d. 18 dec. 1816 tillkännagafs, att genom
hofkanslerens försorg och under hans inseende skulle i Post- och
Inrikes Tidningar införas under namn af »Officiel artikel sådana beslut,
författningar och åtgärder, hvilka Kongl. Maj:t anser böra komma till
allmänhetens kunskap».
Kort efter det att Gustaf III utfärdat privilegiet å Post- och
Inrikes Tidningarnas utgifvande för Svenska Akademien, lät han — för
att ännu mera befordra dess förmån däraf — genom
hofkanslersäm-betet (jan. 1792) upprätta ett arrendekontrakt mellan Akademien och
trenue af dess ledamöter, kansliråden Nils von Rosenstein och O. O.
Adlerbeth samt prosten C. Q. Nordin, att från och med 1792 under
en tid af 12 år ombesörja och ansvara för dessa tidningars utgifvande.
Arrendatorerna hade att till Akademien därför årligen erlägga 1000
rdr specie**, men om prenumerant-antalet komme att öfverstiga 3,600,
skulle de därutöfver för hvarje prenumerant erlägga 16 sk.
Återstoden af behållningen delades mellan arrendatorerna, hvilken vinst ej
blef obetydlig, då tidningarna på grund af de dem beviljade
förmånerna vunno stor spridning; en lott i detta arrende var därföre ganska
inbringande. Efter de tolf årens förlopp blef arrendet förnyadt, och
detta förnyade arrende gick till ända år 1811. Arrendatorerna begärde
då förlängning, men endast på ett år, emedan man ville se hvad
inflytande förlusten af Finland samt den nya tryckfrihetsförordningen
m. m. kunde hafva på tidningens affärer. Ett nytt kontrakt, som skulle
räcka t. o. m. 1820, underskrefs 1812 29/io.
Nordin, som 1805 blifvit utnämnd till biskop i Bernösand, hade
emellertid aflidit 1812 14/s. De nye arrendatorerna voro fem,
nämligen — förutom Rosenstein och Adlerbeth, som stodo qvar —
öfver-intendenten A. N. Edelcrantx, kanslirådet G. Q. af Leopold och
ju-stitierådet I. R. Blom. De utfäste sig att i årlig arrendeafgift erlägga
2,500 rdr b:ko***.
• Ljunggren, a. a., 2: öl.
Fr. o. m. 1804 utgick arrendet i bankomynt.
••• Högsta arrendcafgiftcn under föregående arrendetid hade influtit 1811 och utgjort 2,390
rdr b:ko. Högsta prenumerantantalet 1812—20 utgjorde 7,718 år 1812. Ljunggren, a. a. 1: 311, 381.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
