Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
nar Carolinska universitetet inrättades, från gymnasiet
dit förflyttad såsom logices & metaph. professor.
Äldst i phil. faculteten, blef han dess förste decanus
år 1668, academiens rector sista hälften af följande
året och den 28 Jan. 1670 den första promotorn
inom faculteten, der han önskat, enligt
constitutionerna, att redan 1668 creera magistrar, men af brist
på candidater måst uppskjuta promotionen till
ofvansagde år, då 44, till större delen skol-rectorer och
kyrkoherdar på landet, erhöllo kransen. I sin
tjenstutöfning synes prof. Hahn varit särdeles nitisk. Sina
publika föreläsningar började han år 1669 hålla
redan klockan 6 på morgonen och gaf dagl.
åtskilliga privata. Disputerade ock flitigt, hvadan man
har icke mindre än 8 under hans præsidium utkomna
afhandlingar, oaktadt han ej var professor mer än
3 år. Lunds första academiska disputation är af
Hahn och afhandlar frågan: »num dubitatiЯ &
cogitati sint vera principia cognoscendi», ventilerad den
7 April 1669. Afhandlingen är rigtad mot Cartesii
philosophiska method och framställer äkta
medeltidsdogmatism. Aristoteles är författarens högste och
djupaste tänkare, »vishetens fader, speculationens örn
och philosophernas Hercules.» II vad som föll emot
dennes lära, måste således vara fördömligt, och churu
förf. tillerkänner Cartesio stor förtjenst om både
metaphysik, mathematik, dioptik och den speciela
physiken, kan han dock ej förlåta honom att hafva satt
tanken, ja sjelfva tviflet, i spetsen för sitt
philosophiska system. Derigenom är Cartesius för honom
en Pyrrho eller Anaxarchus i ny upplaga, och
disputationen slutar med att gifva den gamle G. Voetius
rätt då denne jeinför Cartesius med den »förskräcklige
atheisten Vanini, som med döden fick umgälla sin
dåraktiga envishet och tvifvelsjuka.» Man ser att
Vanini, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
