Hos Högtärade Kämnärs-Rätten ser jag mig nödsakad anhålla om kallelse på Boktryckaren Olof Grahn, för att antingen uppvisa namnsedel eller ock sjelf stånda mig till ansvar, för de smädliga och förolämpande tillmälen, som mig blifvit gjorda i 3:ne hos honom tryckta skrifter under titel: Grevesmöhliana, första, andra och tredje häftet. Hvarefter, och sedan författaren blifvit genom namnsedelns öppnande upptäckt, jag förbehåller mig, att emot honom få göra de påståenden, hvartill jag kan finna mig befogad.
Man har föreburit, att, som jag sjelf smädligen skall angripit Baron Ludvig Boye, så hade också hvar och en annan striftställare lika rättighet att smädligen angripa mig. Detta yttrande öfverensstämmer alldeles fullkomligt med nuvarande författares dåliga och omogna slutkonst och urskillnings-förmåga. Om jag obehörigt anhripit Baron Boye, så må jag straffas derföre, och det är han, men ingen annan, som äger att derå föra talan, helst sedan alla mina skrifter bero på domarens, men icke på pöbel-skribenters, pröfning, hvilka sednares doms-rätt således fullkomligen upphört. Deremot har jag på intet sätt personligen angripit nu ifrågavarande författare, och de äro således på dubbelt sätt brottslige, enär de ej varit tvungne till något försvar, utan af egen ond böjelse framställt sig sjelfve såsom angripare emot mig, utan all gifven anledning från min sida, och utan att ens våga utsätta sina obetydliga namn.
Dessutom är det jag, som af Baron Boye först blef angripen uti en af honom den 6 och 8 Maj utgifven och till mig personligen adresserad skrift. Alla mina skrifter äro sednare utkomna än hans, hvilket ofta förut är upprepadt och icke vidare kan ställas i fråga, ehuru Baron Boye söker inbilla enfaldigt folk tvertom; men i ingendera af mina försvarsskrifter har jag nyttjat äreskändande ord, utan endast uppgifvit verkliga facta, som äro både erkända och bevista. Deremot innehålla de emot mig utgifna smäde-skrifter alldeles inga verkliga facta, utan endast äreskändande ord och smädelser, hvilka jag ej längre kan lemna obestraffade. Man jemföre alles våra skrifter och dömme sedan oveldigt och utan fördom. Att jag hittills dröjt med mitt åtal, härleder sig af vigtiga skäl, som jag nu icke behöfver uppgifva.
Hvad jag nu och tills vidare finner anmärkningsvärdt i Grevesmöhliana, är egentligen följande. I 1:sta häftet sid. 11. står: Herr Grevesmöhlen är låg, gemen, nedrig. I 3:dje häftet nyttjas följande tillmälen: sid 8. nedrighet i tankar och åsigter, etc. Brott emot vett, sanning, blygsel, heder, laglydnad, Religion. Sid. 10.: ej höra hans namn utan skam och blygsel. Pag. 11. hela sidan. Pag. 12. begått brott af det rysligaste slag. Sid. 14. äreförgätna smädelser. Sid. 22. skamlöse äreskändare. Ursinnig fräckhet. Sid. 25. den föraktligaste af alla menniskor; med flera ställen som höra till nuvarande goda ton på roddar-trappan, der pasqvillanterne flitigt lära gått i skola, och troligen snart böra få sin egen nummer.
Stockholm den 27 Juni 1815.
CARL AUGUST GREVESMÖHLEN.
