Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Undervattensbåtarnas moraliska effekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han skulle hämnas. Ja, det skulle bli hans livs
mål att visa modersmålsläraren att bläckslagare
Adrian Nilsson stavades med e.
Och se! Nu, 25 år senare lyste en skylt emot
mig, som berättade detta, vid en promenad genom
staden mellan broarna; och på den skylten stod
det sannerligen: Adrian Nilsson, Bleckslagare.
Och samtidigt skiner barndomsminnet fram
mitt bland de smala, trånga gränderna som en
bred stråle av mättat solljus.
Kan det vara min barndoms- och skolkamrat
»bläckslagaren»? frågade jag mig.
Jag klev resolut in i butiken.
Det var Adrian Nilsson – litet fetare, skäggigare
– men med samma pigga ögon.
»Adrian, kom i mina armar!»
»Tjänare, är du i stan!»
Det var hälsningen efter 25 års tid. Nå, gärna för mig.
Så fick jag höra hur Adrian verkligen blivit
bleckslagare – genom ödets underliga nyck.
Men Adrian Nilsson var ingen vanlig Nilsson
och heller ingen dussinbleckslagare – det märkte
jag efter första tiominuten, och när han elvte
minuten efter sammanträffandet bjöd på middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
