Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart överens. Han skulle »titta ut> en jordbit åt mig också och
jag resa i — nästa vecka!
Så kom jag då hit ned. Det var på hösten, och lövet hade
redan till stor del fallit. Men landskapets linjer voro kvar, och
bukten med glittrande böljor, det hägrande Hallands-landet och
fyren därute, som vittnade om den stora stråkvägen haven emel-
lan, funnos ju.
Visst var det vackert, tjusande vackert, men ännu intet, som
särskilt lockade mig att lämna gamla, kära, fagra östgötanejder
— och intet som passade mina nya planer. Mina strövtåg ut-
sträcktes därför allt längre, och en novemberdag i lätt dimma
listade jag mig några kilometer väster ut längs stranden.
> Plötsligt stannade jag såsom fascinerad. Där låg ju för mig
i den lättande dimman mitt eget gamla, kära Norrviken, ej så-
som det under min omilda hand blivit, utan såsom jag såg det i
mina gossår, obrutet och jungfruligt. Vattnet skvalpade nedan-
för, blott litet närmare här, skogsåsen löpte majestätisk, skyd-
dande bakom, och en säkert bördig jord, genomskuren av muntra
rännilar, låg nog däremellan. Ett Kolmårdslandskap i Skåne!
Var det rätt?
Från den knaggliga tångvägen längs stranden hoppade jag
över »stengärdet> in på ängen. En flock rapphöns skrämdes
klapprande upp. Därinne växte al och ask i kapp — alldeles som
på gamla Norrviken — och — ja, berörelsepunkterna voro så
många, att jag strax kände mig hemma och till mig själv sade:
detta eller intet här.
Några byggnader syntes emellertid ej till. Dock ett no mans
land hade jag väl ej stött på! Jag fortsatte uppför liden, mellan
unga, brunlövade bokar, och där, under åsens högsta kägla, lågo
några pittoreska, men oerhört förfallna hus, delvis omgivna av
gamla fruktträd.
Det var tydligen dit, jag en gång skulle vända mig för att få
svaret på frågan — om den lilla idyllen i trasor skulle bliva min.
Att komma till tals med ägaren var emellertid ej lätt. Jag fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
