Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser - Närke under dendrologisk synvinkel. Föreningens för Dendrologi och Parkvård 14:de sommarexkursion. Av Nils Sylvén - Boo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vandringen i parken västerut blev avslutningen på den mera
dendrologiskt och parkbetonade delen av besöket i de förnämliga
Boo-anläggningarna. Men Boo har även andra än mera materiella
dyrbarheter att bjuda på. Också dessa ville vi om möjligt komma
i något närmare kontakt med. För Boo utmärkande är ju dess
skuggiga, vattenomflutna park, vilken är som skapad att besjungas
av en romantisk skald. Här var det också Nicander upplevde sin
kärlekssaga med den vackra Virginia Sanne. Tiden var knapp, men
genom redaktör Saxons energi och under hans ciceronskap gavs
tillfälle för dem, som visste att begagna sig därav, att längs den
slingrande parkån vandra bort till det lusthus, där Nicander en gång
diktade några av sina vackraste sånger, bl. a. »mitt liv är en våg»
och innerliga hyllningar till Virginia. Lusthuset står kvar, men
Virginia Sanne vilar sedan många år på Boo tysta kyrkogård.
Innan vi ånyo bestiga bilarna återstår att se ännu en
dendrologisk sevärdhet nämligen de i närheten av kyrkan befintliga
bokplanteringarna, enligt Gunnar Schotte de största i Mellansverige.
Sammanlagda arealen planterad bokskog uppgår f. n. till mellan 1 och
2 har. Den äldsta planteringen (c. 0,75 har) gjordes 1870, och de
härifrån stammande, välutvecklade bokarna ha nu nått omkr. 15 m:s
höjd; stamdiametrarna äro i hög grad varierande. Ingen blomning
eller ollonsättning har ännu förekommit. Beståndet är nu avsett
att gallras. En senare bokkultur av ungefär samma omfattning
befinner sig i c. 20-årsåldern.
En av Boo-områdets största sevärdheter återstår ännu för oss att
se: jätte-linden vid Lindhult eller — såsom Sernander uppkallat
den — Boo-linden (pl. 3; fig. 11). Efter några minuters
bilfärd å vägen S. och O.-ut utefter den gamla stranden av Avern äro
vi framme vid Närkes största såväl lind som träd över huvud taget.
Det är en vildväxande svensk skogslind (Tilia cordata), som
sannolikt någon gång under vikingatiden grott vid stranden av den då
betydligt omfångsrikare Avern och nu efter sjöns sänkning står just
vid gränsen för landvinningsområdet. Redan under Gustaf Vasas
tid var Boo-linden så långt kommen i ålder och utveckling, att den
togs som råmärke mellan Lindhult och grannbyn Trollhult. Vid
uppmätning befinnes trädet nu hålla ej mindre än 821 cm i
stamomkrets 1,3 m ö. m. Av Svealands jätteträd kommer den då som god
tvåa — hedersplatsen få vi ännu alltjämt reservera för den 850 cm
vida Ekebyhovseken vid Gällö i Mälaren: »kungen bland träden bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
