Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser - Närke under dendrologisk synvinkel. Föreningens för Dendrologi och Parkvård 14:de sommarexkursion. Av Nils Sylvén - Boo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju också vara litet tjockare om livet än trädens drottning, linden»,
fastslår med rätta professor Sernander. Dess bättre synes
Boolinden ännu vara i besittning av full livskraft. Den rikgrenade kronan
företer alltjämt den vackraste grönska, och med sin 16 m:s
stamhöjd och 12 m:s krondiameter är trädet i sin helhet en sannskyldig
ögonfröjd.[1]
Lindhult har ej blott sin stolta jättelind att framvisa. Den ett
stycke nedanför linden porlande bäcken är även förtjänt att i någon
mån uppmärksammas. Ett mäktigt bestånd av rikblommig
sjöranunkel (Ranunculus Lingua) lyser med sina stora,
guldglänsande blommor lång väg och lockar exkursionsdeltagarna
oemotståndligt närmare. De som läto sig lockas kunde från bron över bäcken
blicka ut över ett av våra täckaste vattenväxtsamhällen: i bäckkanten,
förutom den ståtliga ranunkeln, svärdsliljor (Iris pseudacorus),
vattenlysing (Naumburgia thyrsiflora), kärrsvalling
(Alisma Plantago), ledgräs (Hippuris vulgaris) och
vattenblink (Hottonia palustris) m. fl., utåt vattnet övergående i en av
främst storblommig möja eller grodnate
(Ranunculus peltatus), gul näckros (Naphar luteum) och rödnate
(Potamogeton alpinus) bildad vegetation av flytbladstyp.
Från Lindhult vända vi åter mot Boo och göra på vägen ännu
en liten avstickare — den sista för dagen — till Eneby oxhage, en
några hundra m bort mot sjön belägen moränbacke, känd för sitt
vackra lind-bestånd. Solen brände och pressade oss hårt under vår
vandring över de mellan vägen och skogsbacken liggande fälten, men
väl framkomna till Eneby oxhage fingo vi full valuta för våra
utståndna vedermödor. Lindbeståndet var verkligt vackert och så ej
minst den vackra lövängsartade markvegetationen inom lindområdet.
Linden — skogslind vid normal växt av vacker stångtyp —
förekom i stort antal exemplar från högstammiga äldre träd till ofta mer
eller mindre buskstammiga yngre sådana och ungplantor i olika
åldrar. Av i beståndet ingående träd märktes, förutom linden, asp,
björk (såväl masurbjörk som glasbjörk eller
kanske oftast mellanformer mellan båda), rönn och ek; av buskar
förekom bentry (Lonicera xylosteum) ej sällsynt. En i hast
uppgjord förteckning över i markvegetationen ingående lövängselement
gav följande 12 mer eller mindre karakteristiska sådana:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
