Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser - Närke under dendrologisk synvinkel. Föreningens för Dendrologi och Parkvård 14:de sommarexkursion. Av Nils Sylvén - Riseberga kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Man kan nämligen ej i Sverige tala om egentliga trädgårdar
förrän under medeltiden, och, det är framförallt kring
klostermurarna som de växa upp under munkarnas och nunnornas
insiktsrika och kärleksfulla ledning. Från andra håll än Närke veta vi,
att dessa odlade många och olika köksväxter — kålgården var
viktigast av allt — samt allehanda kryddor för sin feta och rikliga
köttoch fiskmat samt för sina präktiga viner och sitt starka öl. Så
kom fruktträdgården med aplar och päronträd. Läkedoms- och
prydnadsväxter hade de i rikt urval tagit med från södern till sina
örtagårdar. Rosen var drottningen bland dem alla, Jungfru Marise,
himladrottningens egen blomma. Och de ädla lövträden draga de
upp som hägnader och små parker för att skaffa sig vindskydd och
skugga.»
»Vad som mycket bidrar till det på samma gång majestätiska
som romantiska intrycket av Riseberga klosterruiner är deras
inramning av väldiga lövträd, bland dem framför andra askar.
Träden bilda t. ex. öster om ruinerna en i N—S gående ganska lång
allé. Stammen på en av jätteaskarna i denna mätte 20. 6. 1930 1,3
m ö. m. 371 cm i omkrets. Huvudstammen är kort, av skafttyp, och
kronan börjar redan c:a 2,25 m över marken. De flesta av de större
askarna torde ha grott under vår storhetstid. Men vi ha ett viktigt
undantag. Anteckningarna om denna från samma dag lyda:
»Ett stycke öster om ruinen på en av den nuvarande trädgårdens
högre partier står en askstubbe-ruin, som man pietetsfullt bevarat.
Stubben är starkt ihålig med svarta Rhizomorpha-strängar i den
kvarstående vedskållan. Den höll 1,2—1,5 m över den något
sluttande marken 180 cm i diameter; 1,2 m över marken kunde en
sammanhängande halvcirkel av omkretsen mätas till ganska exakt
3 m. Vi få sålunda en brösthöjdsomkrets på 6 m och ej blott Närkes
näst Esplunda-asken största hittills uppmätta ask utan även, det
säger grovleken, otvivelaktigt en direkt senmedeltida gammal herre,
som säkerligen hört till klostrets anläggningar. Lyckligtvis skjuta
flera starka skott upp från rothalsen. Det kraftigaste och vackraste
av dessa bör uppdragas som tronföljare.»
»Ha vi då, som Hofberg vill, även något kvar av själva
örtagården?»
För besvarande av denna fråga gör Sernander »en
undersökning av vad litteraturen har att nämna om floran, närmast de
förvildade växterna vid Riseberga». Till dessa uppgifter fogar han ett
och annat ur sin personliga kännedom om Riseberga-floran. Vid
en slutlig återblick på artlistan framhåller han, att »vissa
möjligheter föreligga» för att 9 av de under senare år vid Riseberga funna
arterna en gång ingått i Riseberga klosters medeltida växtbestånd:
andornet (Marrubium vulgäre) : »fordom en förnämlig
läkedomsört»; kroll-liljan (Lilium Martagon) : »denna ståtliga liljas ålder
i våra trädgårdar före 1600-talet känna vi ej, mycket talar dock för,
att den ej var främmande för de medeltida»; brandlilj an (Lilium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
