Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser - Närke under dendrologisk synvinkel. Föreningens för Dendrologi och Parkvård 14:de sommarexkursion. Av Nils Sylvén - Riseberga kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bulbiferam) : »fordom en mycket högt uppskattad prydnadsväxt»,
»under medeltiden och långt in i nyare tid även» använd »i medicin»;
desmeroten eller myskmalvan (Malva moschata) :
»visserligen ej registrerad som medborgare i den svenska floran förrän 1745
av Linné efter Kalms fynd i Bohuslän, men troligen vida äldre i
våra trädgårdar»; lukttörnet (Rosa rubiginosa) : enligt Bengt
Hesselman äro »våra lukttörneförekomster samlade intill kloster och
härstamma från deras trädgårdar»; luktviolen (Viola odorata) :
tidigt odlad »för såväl sin härliga doft som sina medicinska
egenskaper»; nattviolen (Hesperis matronalis) : »blad och frukt» fördes
av »de gamla apoteken»; spanska körveln (Myrrhis odorata) :
»fordom ganska använd, men tycks i Tyskland och väl även i Sverige
ej ha kommit till odling förrän under 1500-talet, och om den vid
Riseberga är från medeltiden, måste det sålunda ha varit från den
allra sista delen — dess allmänna uppträdande på gräsmattorna
kring ruinen tyder på ålder» —; vintergrönan (Vinca minor) :
»förvildas gärna och kvarstår sedan genom tiderna i gamla
trädgårdar och parker» och dessutom en växt som haft användning »i
såväl folkets som klostrets medicinska praktik».
»Inga kulturlager av det slag, som t. ex. i det gamla Köpenhamn
visat sig kunna bevara frön etc. av medeltidens ogräs och
kulturväxter, äro funna vid Riseberga. Icke förty ha vi därstädes en direkt
hälsning från klostertiden och t. o. m. troligen från själva byggandet
(1180—1202). Bland ruin-gruset har jag nämligen en gång hittat
två murbruksstycken, som tydligen en gång under byggnadsarbetet
som plastiska klumpar tappats på marken och sedan hårdnat. De
hade bägge den låga, på undersidan tillplattade bullform, som en
degklump får, då den lagges på plåten. Men det märkliga låg i att
plåten härvidlag varit en gräsmatta, vilken kvarlämnat det allra
tydligaste avtryck.»
»Invid själva bygget hade man väl ännu ej någon trädgård, vadan
vi genom dessa växtlämningar, som delvis läto sig till arten
bestämmas, väl närmast få upplysningar om den vilda Riseberga-floran.
Det var lönn, hundäxing (troligen) och backanis
(Pimpinella Saxifraga). Den sista äger kanske ett visst intresse som ofta
uppdykande i den svenska medeltida läkedomslitteraturen. Och
lönnen kan sålunda, som Hofberg antog, ha medeltida anor.» (R.
Sernander, Parker och trädgårdar i det gamla Närke, sid. 11—20.)
Nedanför klosterruinen mötas vi av den nuvarande ägaren till
Riseberga gård, agronomen Sverker Johnson, en av dem, som under
senare år varit mest verksamma för klosterruinernas utgrävande och
konserverande. Med honom och professor Sernander i téten vandra
vi upp för backsluttningen till ruinen. Då vi under våra sakkunniga
ciceroners ledning något orienterat oss inom området, samlas vi och
lyssna till prof. S:s målande och entusiastiska Riseberga-skildring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
