Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre uppsatser och meddelanden - Ett fall av refloration. Av C. S—g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FALL AV REFLORATION.
Nedanstående rader ha egentligen tillkommit som text till en
lyckad fotografisk bild. Det är ej ovanligt, varken i naturen eller i
trädgården, att växter, efter att ha blommat i laga tid under våren
eller sommaren, inträda i ett andra floralt skede under hösten, om
denna är mild; det finns också sådana, som tämligen regelbundet
»remontera». Wittrock har i Botan. Notiser 1883 skrivit om denna
»höstblomning» och påpekat att den ur morfologisk synpunkt kan
vara antingen en efterbiomstring, varvid årets blommande
skott efter en paus bilda nya blommor, eller en förblomstring,
då föryngringsskott, som tidigast följande år skulle komma i blom,
redan under anläggningsåret hinna detta stadium, en utveckling som
brukar kallas proleptisk (subst. prolepsis). Nils Sylvén, som i Botan.
Notiser 1906 ställde samman en mängd av honom gjorda iakttagelser
över vilda svenska växter, sammanfattar för- och efterblomningen
under beteckningen omblomning eller refloration.
Sannolikt är efterblomningen en betydligt allmännare företeelse
än en proleptisk floral utveckling. I härvarande trädgård händer det
så gott som varje år att en eller annan buske eller flerårig ört
blommar om genom att skotten långt ut på hösten fortsätta att växa och
bilda blommor. Däremot har floral prolepsis mera sällan iakttagits
annat än hos en del örter, där den ju är ganska vanlig t. ex. hos
Primula. Ett så vackert fall som det nedan omtalade har jag icke
tidigare sett hos någon buske.
Ifrågavarande exemplar av Viburnum lanterna L. blommade i
vanlig ordning på våren. Blomställningen är som bekant toppställd
och avslutar skottets växt. Förgreningen sker från de övre bladparens
veck, och eftersom bladen äro motsatta blir busken klynnegrenad.
Föryngringsskotten nå under sommaren i olika fall olika grad av
utveckling, äro än ganska svaga, än kraftiga, ett par dm långa, med
mycket långa internodier. De avslutas av en spetsknopp, som
antingen är vegetativ, smal, naken (d. v. s. ej täckt av fjäll) eller floral,
halvklotformig, ett par cm bred och tätt omsluten av svepeblad, som
dölja den unga blomställningen. Under spetsknoppen synas ett par
föryngringsknoppar, vanligen tydligt skaffade genom att något
inter-nodium sträckts. Följande års blomning är alltså, såsom ju ock hos
de äkta vårväxterna bör vara fallet, i god tid förberedd och därmed
möjligheten given, att den kan inträffa för tidigt. Därpå lämnar bil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
