Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre uppsatser och meddelanden - Nya fyndorter för ekbladig skogskaprifol. Av Gunnar Degelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nya fyndorterna för quercina-ior men äro (förkortningarna G,
L, R och U betyda, att exemplar förvaras i de offentliga herbarierna i
resp. Göteborg, Lund, Stockholm [Riksmuseet] och Uppsala) :
Västergötland. Göteborg: berg vid Karlsrogatan. Omkr.
1923 Axel Liljedahl (muntl. medd.).
Mölndal: Brudberget vid Lunnagården. 1933 Gunnar
Degelius (R, eget herb.). Jfr. ovan!
Otterstad sn: Magnusberg, 1925 J. A. O. Skärman (R).
örby sn; öresten. 1914 A. O. Olson (G).
Halland. Släp sn: Algussered. 1920 Axel Liljedahl (muntl.
medd.).
Bohuslän. Lyse sn: Alsbäck. 1900 Gunnar Samuelsson (R).
Dåligt utbildad form.
Säve sn: Gunnesby. 1921 Axel Liljedahl (muntl. medd.).
Torslanda sn: St. Varholmen. 1927 Harald Fries (G). — Röd.
Omkr. 1923 Axel Liljedahl (muntl. medd.).
Stockholm. Uggleviksskogen mellan Uggleviken och
Experimentalfältet utmed ett dike, som vid skogvaktarstugan går
inåt skogen. 1921 T. Vestergren (R). Förvildad förekomst.
Sylvén omtalar i Lustgården 3 danska fyndorter för den
ekbladiga formen, däremot inga norska. Jag har ur herbarierna i Oslo
(O) och Bergen (B) sett formen från följande 4 n o r s k a lokaler:
Ö.stf o 1 d. Kraakeröy hd: Kraakeröp (Kragerön), 1874 Bryhn(B).
Vestfold. Stavern hd: Fredriksvern. 1824 M. N. Blytt (O).
A u s t-A g d e r. V. Moland hd: Kvenndalen. 1932 K. Faegri (B).
Hordaland. Haus hd: Osteröy. S. C. Sommerfelt (O).
Från följande 2 hos Sylvén icke omtalade danska fyndorter
har jag sett exemplar:
S j a e 11 a n d. Bössevaenge — Naestved. 1886 J. Jeppesen (U).
Jylland. Hobro Skov, bland huvudf. 1868 F. J. Biörck (B).
Den ekbladiga skogskaprifolen är mig därmed bekant från 29
nordiska fyndorter, varav 20 svenska (jämte en förvildad förekomst),
4 norska och 5 danska. De fördela sig på så gott som hela nordiska
utbredningsområdet för arten. Formens sällsynthet är säkerligen
icke skenbar utan verklig. Quercina-typen är en sällsynt företeelse,
därom råder intet tvivel. Jag har ofta spanat efter densamma men
först nu i somras med positivt resultat.
Sylvén påpekar, att sällan alla bladen på ett individ äro
ekbladslika. Detta förhållande är i själva verket mycket frapperande. Någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
