Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre uppsatser och meddelanden - Svenska benämningar på Picea och Abies. Av Emil Haglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA BENÄMNINGAR PÅ PICEA QCH ABIES.
Granskar man de svenska benämningarna på släktena Picea och
Abies, så finner man, att här råder rätt stor förbistring i fråga om
enhetliga namngivningsprinciper.
Nathorst använde sålunda i sitt arbete »Svenska växtnamn» resp.
gran och ädelgran för de båda släktena, men kallar arten Abies
balsamea balsamgran i stället för balsamädelgran, som
den givetvis bort heta, om det svenska namnet skall utmärka, att
det här är fråga om en Abies-art.
I Otto R. Holmbergs ed. av Hartmans Handbok i Skandinaviens
flora, h. 1 1922, skiljes på gran och silvergran med bl. a.
vit-, svart-, blå- och Engelmannsgran för resp. Picea
canadensis, Mariana, pungens och Engelmannii samt europeisk,
grekisk, amerikansk och kalifornisk silvergran
för resp. Abies pectinata, cephalonica, nobilis och concolor. Däremot
benämnas Abies Nordmanniana och balsamea resp.
Nordmansgran och balsamgran, vilket tydligen också leder till
oklarhet, huruvida arten i fråga tillhör Picea- eller A fries-släktet. Lindman
upptager i sin flora fyra arter av släktet Abies, varav en art A. alba
erhållit båda de svenska benämningarna silvergran, ädelgran,
medan de övriga sakna namn. I Krok-Almquists flora upptages
under Picea även arten canadensis, vitgran; under Abies åter alba
silvergran, ädelgran, balsamea, balsamgran och
sibirica sibirisk silvergran, således både ädelgran, gran
och s i 1 v e r g r a n såsom släktnamn. Slutligen må nämnas, att
Statens Skogsförsöksanstalt använder benämningen ädelgran för
släktet Abies, men silvergran för arten A. pectinata.
Ändå svårare är förbistringen i flera av våra trädskolefirmors
kataloger, ty här råder fullkomligt kaos. En köpare gör nog klokast
att aktgiva på de latinska benämningarna i stället för de svenska,
om han vill skaffa sig säker uppfattning om, vilken trädtyp som
avses.
Den, som först påtalade nu relaterade inkonsekvenser, var
trädgårdsdirektören vid Statens Järnvägar, Agathon Sundius.
I sin »Handbok i trädgårdsskötsel för seminarier och folkskolor»
2:a uppl. 1901 sid. 108 skriver han följande: »Man måste skilja
mellan gran, Picea, tyskarnas ’Fichte’, och Abies, som i tyskan heter
’Tanne’. Granarna hava barren fyrkantiga och de fullbildade kot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
