Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru Luther försökte den katolska och fann den evangeliska frälsningsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*3
kärlek till nästan och Gud, allt detta förblev lika starkt
i själens innersta, även om han ej begick yttre
verksynder. Under sina studier vid universitetet hade han
fått lära sig den satsen ur den senare medeltidens filosofi
och teologi, att människan kan göra allt vad hon på
allvar vill; hon kan fylla de tio budorden till sista
stavelsen, om hon blott vill. Men Luther kunde ej
älska Gud eller övervinna sin naturs syndfullhet; det
måste bero på, att han innerst ej ens ville. En
pinande fruktan för, att han var så djupt fördärvad,
drev munken till ytterligt stegrade späkningar, som
stredo mot klosterreglerna och som en tid lade honom
på sjukbädden. »Om någonsin en munk kommit in
i himmelen på munkvägen, så skulle jag komma dit»,
yttrade han senare. När denna askes ej hjälpte, grep
han till de andra vägar, som katolska kyrkan kunde
visa på. Han ropade till den h. Anna och jungfru
Maria, han läste radbandet med många tjugutal Fader
Vår var dag, han knäföll framför reliker och utsåg
åt sig för var dag ett särskilt helgon, som han
anropade om hjälp. Han gick till nattvarden och grep
till kyrkans högsta sakrament, bikten. Den pinade
munken framlade i biktstolen alla sina både verkliga
och inbillade synder, och så tillsade honom biktfadern
å kyrkans vägnar full förlåtelse för dem alla. Men hans
själ fann ej frid. När han gick att rannsaka sig själv,
fann han sig lika oduglig till verklig ånger,
ödmjukhet och kärlek som förut, och den rättfärdighet
fordrande Guden stod lika hotfull för hans syn. Förgäves
bjöd biktfadern honom åter att lita på kyrkans makt
att förlåta synder. Det hjälpte ej. Här möta vi åter
i full klarhet det för Luther egenartade, som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
