Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den kämpande anden - I sekelslutet - II. Förnuftskristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt högre ljuder sanningskrafvets maning,
vår samtids store ock sitt eldsdop fått.
Den stjärneväg, som följts af fädrens aning,
vi hafva länge irrande försmått.
Men ännu dessa bloss bland töcknen brinna
och vinka dem, som söka vägen finna.
I andens strid bestå blott de en dag,
som lärt att lyda evig sannings lag.
I molnhöljd tid den klocka längst skall klinga,
som blifvit satt att närmast himlen ringa.
Utöfver djupen vi ånyo sända
en hoppets dufvopost, när morgon grytt.
Med fredsoliv han snart skall återvända,
då floden upphört och orkanen flytt.
Från skyhögt Ararat en vård sig höjer
och vän med vän för ljusets tron sig böjer;
där kärleks frid aflöser seklers tvist,
sin bleka skymningsdager lifvet mist,
från altarrunden stiga varma böner,
att helga och förbrödra jordens söner.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
