ed hastiga ojämna steg, likt en som ej vet hvad han gör, gick Sixten Grape fram och åter i rummet.' »Är fröken fardig?» Det låg otålighet i stämman, liksom i ögonens heta blick och händernas spasmodiska rörelser. Inga Holte vände sig emot honom och läste upp hvad hon skrifvit. »Hvarje människa har att böja sig under ett fatum, som gör henne till en lekboll i omständigheternas hand.» »Fröken förstår väl att det är Paul som talar och att det måste vara ny rad?» »Ja visst!» »Nå vidare då ... Man spjärnar emot likt flugan i nätet, men snärjer in sig alltmera och blir ohjälpligt fast.» Pennan raspade på nytt mot papperet medan Sixten gick af och an på den mjuka mattan, som förtog ljudet af hans steg. Men Inga hade skrifvit flera timmar redan, och var för trött att kunna samla sina tankar. »Spin-