Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då bände sig en dag uti Uffiziernas galleri i
Florens, i hvars tysta salar han dagligen gått
omkring i andaktsfull hänförelse, och där han lättast
glömde sig själf, att en landsmaninna vände sig till
honom med en förfrågan.
Att höra och tala modersmålet just nu — när
han var så ytterligt betryckt — hade varit en sådan
tröst att han ögonblickligen erbjudit sig som ciceron,
hvilket han så mycket lättare kunde göra, som
Ok-tavia Weman besåg målningar, bildhuggerier ocb
konstsamlingar för första gången och ban visste
långt mera om dem än katalogen haft att berätta.
Ännu i denna stund förstod han inte hvilken
makt det varit som lagt vältalighetens glöd på hans
läppar.
Kanske ingenting annat än njutningen att höra
sig själf tala, veta sig ej vara ensam och ha funnit
ett aflopp för samlade känslor och intryck?
Från och med den dagen blef han hennes
ständige ledsagare, och utan att han visste httru det
tillgått hade hon smugit sig till hans förtroende.
När människan blickar tillbaka på sitt lif, må
hon väl förundra sig öfver huru hon kunde handla
sä besinningslöst vid det ena eller andra tillfället.
Sixten undrade öfver det skedda, han också.
Och dock hade det vid den tidpunkt det ägde rum
fallit liksom af sig själft.
Han hade varit ung, oerfaren och i stor andlig
och lekamlig nöd. Hon kraftig och beslutsam, med
särskild fallenhet att reda upp andras affärer —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
