Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofrivilligt bort till stammodern. Ty det var ju
henne han liknade äfven däruti att han
motstånds-löst lät sig föras bort af stundens intryck. Och var
han inte en dubbelnatur han också, hos hvilken
nöjeslystnad och arbetsifver lefde i ständig fejd?
Under resan till södern hade han inte tänkt på
annat än att försöka infria de löften, han ansågs ha
gifvit, och göra rätt för de penningar, han erhållit,
genom att i deras ställe skänka världen ett
konstverk mera. Men inte förr hade han trampat Italiens
jord än tanken på att vara skyldig till det ena eller
andra blifvit honom en pina, för hvilken
lifsberus-ningen ensam gifvit glömskans hugsvalelse.
Utan ätt göra sig samvete däröfver hade han
låtit pengarna glida sig ur händerna, tills han stått
där så godt som tomhändt. Men då hade också,
ångesten och ensamhetskänslan fallit öfver honom
som aldrig förr.
Innan han lämnade Sverige hade han förvissat
sig om att få de resebref han ämnade skrifva in
förda i ett par framstående tidningar. Men först
nu, när nöden stod för dörren, satte han pennan på
papperet. Med stigande förfaran fann han emellertid
att ord och tankar ej ville samla eller forma sig,
och att det han skref saknade lif och färg.
Det fanns ej annan råd än att afsända artiklarna
sådana de voro och ödmjuka sig till att bedja om
förskott pä honoraret.
Men så han blygts för sig själf och bäfvat för
att ha gjort sig omöjlig för alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
