Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Florens, och där — under intrycket af en ny känsla,
liksom i glädje öfver att ha nått en tryggad hamn
och därifrån kunna se ut öfver, eller njuta, naturens
och konstens härligheter — hade han skrifvit en
bok, som med ens gjort honom berömd.
Men sedan återkomsten till Stockholm hade
han producerat så godt som ingenting och arbetat
med otrolig möda.
Han dolde inte för sig själf att han tröttnat pä
hustrun — liksom man tröttnar på en ofta läst bok,
hvilken ej längre har att bjuda på vare sig oanade
djup eller öfverraskningar — och smålog försmädligt
vid minnet af hur hon gifvit sig sken af att älska
litteratur och konst utan att ha haft reda på
nå-gotdera.
Det förunderliga var blott att han låtit dupera
sig och ansett henne för en själafrände. Men ju
mera han tänkt däröfver, desto klarare hade det
blifvit honom, att han varit så till brädden fylld
af hvad han sett och känt, att han talat och talat —
som en den där måste befria sig från alltför starka
intryck — utan att hvarken behöfva eller lyssna
efter gensvar.
Och nu gingo de hvar sin väg utan någon som
helst gemenskap. Och han hade vant sig vid henne
som vid bohagstingen. Och hon tyckte om att vara
en berömd mans hustru och yfdes öfver att han
hade henne att tacka för hvad han var.
Men när han nått fram fann hon det onödigt att
han skref böcker och ringaktade honom i hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
