Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lyckokänsla Och det var ingen annan än han,
fridstöraren, som ...»
»Var god säg om sista meningen.»
»Och det var ingen annan än han, fridstöraren,
som lät sina ord regna ned öfver henne likt ljufliga
underförstådda löften. Ty inte kunde den som
talade så vackert begagna sig af hennes svaghet eller
taga ett steg för att locka henne från det rättas
väg.» ...
... »Att tillhöra mänskligheten, det är att älska
den. Det är att på det andliga området gifva den
sitt hjärtas bästa varmaste känslor, och i det
materiella, med råd och dåd, stå mera på sina likars
än sitt eget bästa,» yttrade föreläsaren, och Helena
drog ett djupt andetag likt en som räddats ur en
öf-verhängande fara och slog upp de mörka, fuktigt
varma ögonen...»
»De mörka, fuktigt varma ögonen,» upprepade
Inga och vände sig mot Sixten, och då såg han med
ens att hennes ögon voro just sådana han tänkt sig
Helenas.
Hon satt orörlig med pennan i handen, ty det
syntes henne att författaren försjunkit i funderingar,
som hon måste respektera och akta sig att störa.
Några solstrålar trängde in genom fönstret och
föllo på papperet hon hade framför sig samt på
lilla Majas fotografi. »Ett sådant älskligt barn,»
tänkte hon och jämförde i smyg faderns och dotterns
utseende.
»Är fröken färdig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
