Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Inga ritade, utan att veta det, streck vid
streck på papperet medan hon iakttog hans veka
finformade händer, de där väl passade till att syssla
med penna, stråke eller pensel, men inte för något
som helst grofarbete.
»Det är bäst återvända till den stackars Helena,»
sade han tvärt, och gick fram till skrifbordet.
»Hvarför göra henne så olycklig?»
»De lyckliga ha ingen historia, fröken.»
Hon böjde sig djupare ned öfver papperet, i
känsla af att tårarna kommo henne i ögonen.
»Hvar var det vi slutade?» frågade han.
... »som ville han hennes fördärf.»
»Där ja... Helena ryste till och gick mot
dörren utan att se till höger eller vänster, och utan
att fråga efter om mannen följde henne eller ej.
Att han gjorde så var hon i alla fall säker på, ty
lika hänsynslöst som han länge nög försummat
henne för nöjen och affärer, lika envist var han nu
vid hennes sida hvar hon gick och stod. Men
ännu bittrare, än hon en gång lidit af hans
liknöjdhet och kärlekslöshet, led hon nu af hans påtvungna
ömhet och ständiga närvaro.»
»En liten paus,» flämtade Inga.
»Hvad står på?»
Hon slog händerna för ansiktet och brast i gråt.
»Sål» Han smålog belåtet. »Det gläder mig
att fröken tar det på det viset. Då ligger det väl
sanning i skildringen, hoppas jag.»
»Helena kunde inte känt det djupare, tror jag 1»
3. — Fågel Fenix.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:59 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lwfenix/0033.html