»Jaså här — pagina 201.» »Där ja. Den stora kärleken är ingen dröm eller utopi. Den finns I Eller har funnits i de tider då människorna voro mindre sammansatta och utåtvända. Men den är en uniflora och endast till för öfvermänniskor . .. Kanske trifs den inte heller i hvardagslifvets mark.» »Där tror jag stötestenen ligger.» Han läste vidare, som om anmärkningen flugit förbi ohörd, och hon lyssnade till den ljusa, känsliga stämman, mer än till ordens innebörd. — »Och just för att den är så sällsynt, och för att så få möta den på sin väg, blir lifvet så tomt och ensamhetskänslan så stor.» Han kastade pappersbladen, som om de bränt honom. »Paul resonnerar väl mycket, fruktar jag. Och så länge han det gör, är han inte under passionens välde.» Hon ordnade de spridda pappersbladen och stod vänd ifrån honom. »Hvad tror väl fröken jag drömt om annat än att möta en sådan mäktig känsla? Och så går jag själf och stänger vägen. Liksom jag inte vetat att alla mästerverk inom konst och litteratur inspirerats af den stora kärleken.» »Visserligen! Men frågan är nu bara, om poesi och konst och lyckomöjligheter skola anses stå högst i kurs — eller om måttstocken skall ställas högre?» »Det är ju på den frågan jag strandat,» sade