Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ditt också! Tänk i alla fall på hvad jag sagt.
Du lider ju ingen skada af folks prat, men du kan
vara säker på att hon gör det.»
»Stackars flickor! Hur skola de tjäna sitt
lefvebröd, om de inte våga så mycket som arbeta
tillsammans med en man?»
»Flinta och stål du! Det gäller att vara på
sin vakt.»
»Jag’ vill inte göra henne något ondt, det vet
Gud,» sade han innerligt.
»Vilja och kunna äro skilda saker, och jag
tycker...»
Det ringde på tamburklockan och hans ansikte
strålade upp i glädje.
»Där är hon i alla fall,» ropade han och rusade
ut i tamburen, liflig som en pojke.
Hustrun suckade, reste sig tungt från
skrif-stolen, öppnade den låsta tapetdörren och gick in
till sig.
»Det var duktigt gjordt,» sade han och hjälpte
Inga af med sjaletten hon knutit öfver pälsmössan.
»Paraply stod ej till att begagna,» flämtade
hon, »och spårvagnstrafiken är afstannad; Jag har
måst kämpa mig fram, därför kommer jag så sent.»
»Men hvarför komma alls? Ni kunde gjort er
illa,» sade han ömt, och hjälpte henne af med plagg
efter plagg.
Hon hade skakat af så mycket snö hon kunnat,
men den satt ändå kvar i klädernas veck och skrynklor,
liksom på kjortelfåll och skodon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
