Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryste hon till vid åsynen af det sölade, vattendränkta
istäcket.
Med feberaktig otålighet hade hon räknat dagar
och timmar tills hon skulle beträda den präktiga
trappuppgången vid Strandvägen, och nu hejdade
hon sig vid själfva porten, under trycket af en på
samma gång befallande och tillintetgörande känsla,
den där påyrkade att hon skulle vända om och bli
borta för alltid.
Sixten mötte ej i tamburen — där hon fördröjde
sig så länge hon kunde — och hon var honom
tacksam därför. Men när hon kom in i arbetsrummet
räckte han fram båda händerna, och då såg hon att
han var blek och hade tårar i ögonen.
Fönsterluckorna voro förskrufvade och hela
rummet upplyst som till en fest. Blommor i glada
färger hvart ögat* såg, och på skrifbordet ett helt
fång konvaljer — liksom den första tiden hon satt
där.
»Det smutsgröna istäcket är en vämjelse för
ögat, därför har jag stängt för,» sade han forceradt,
som om han tänkt på, eller velat säga något helt
annat. ... Och är det inte som om vi vore afstängda
från den öfriga världen — vi två?»
En känsla af oändligt välbehag
genomströmmade konvalescenten i det upplysta, blomsterdoftande
rummet.
»Låt mig bara säga hur glad jag är att ha er
här igen,» sade han och förde hennes händer till
läppar och ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
