och går tillbaka till mormorsmors tid — eller ännu längre. Det låter sig inte så lätt kontrollera, och har sin gifna charme. Bleka, mjuka pastellfärger, empiremöbler och toaletter, gulnade bref, parker med boskéer och klippta häckar, spinetter och harpor, galanterie, tendresse — une grande passion — doft af torkade rosor och lavendel. För den som kan sköta allt detta, blir det en anrättning som faller nutidsmänniskan särskildt i smaken. Jag tänker försöka mig på det, jag med. Eller också gräfver jag upp några historiska personligheter ur sekelgamla grafvar, sätter ihop skeletten och diagnosticerar upp själsanlagen — med fakta till hjälp, naturligtvis — för att därigenom förklara, eller ursäkta vederbörandes handlingssätt här i tiden. Det är ju vanskligt nog att pådikta figurer — som dock en gång varit lifs-lefvande — tankar och känslor de troligen aldrig haft. Men tacksamt, ty ännu så länge rör man sig jämförelsevis på jungfrulig mark. Genren är dock svår, och ej för hvem som helst. »Hur fort läses inte en bok, och hur många äro väl de som skänka en tanke åt det arbete och de bekymmer den gifvit författaren,» sade Inga betänksamt. »Glädje också! Och så länge själftilliten varar, finnas inga svårigheter. Men den sviker så lätt, och då frågar jag mig, åter och äter, hvad som berättigar mig att tro mig vara så mycket visare och bättre än andra, att jag har något att lära bort?.,. Det där är ingen ny tanke, men den har aldrig