Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plågat mig så som under den här förfarliga tiden,
och har gjort mig rent skamsen öfver mig själf...»
»Jag har tänkt mig att en författare skrifver
för att han inte kan annat. Liksom källsprånget
inte kan hålla inne med sitt flöde eller fåglarna
upphöra att sjunga — hvar och en efter sin
egenart — och att det ena som det andra, är en gåfva ofvan
ifrån,» tröstade Inga.
»Tack! Jag är redan en annan människa. Det
blef jag i går när jag fick underrättelsen om att ni
skulle återkomma. Och hvad tror ni väl jag kände
när ni trädde in i rummet? Lifvet har inte mänga
sådana ögonblick! I denna stund är jag alldeles
säker på att vår bok blir något rent märkvärdigt
och på att det som är oskrifvet blir bättre än allt
annat.»
»Låt oss då börja!»
Han ställde sig bakom skrifstolen och det gjorde
henne nervös.
»Det gick mycket bättre att skrifva förr, när
ni var på ständig vandring,» sade hon bönfallande.
Han var genast långt borta i rummet.
»Helena hade...»
»Helena hade,» återtog hon uppmuntrande.
Men han teg och hon väntade tåligt.
»... Solen sken så varmt, som om det varit
midt i sommaren,» dikterade han, och hon förstod
af ögonens spelande lif och af den spänstiga gången,
att han kände sig inspirerad. »Gula fjärilar flögo
parvis öfver gräset, och från mark och skog var doften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
