Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på en gång dölja och uppenbara oanade djup, och
när han mötte deras strålande ljus förstod han bättre
än någonsin att hon var en kvinna som fordrade allt
eller intet, därför att hon älskade utan gräns.
Hans impulsiva natur var nära att tvinga honom
pä knä. Men i detsamma genombäfvades han af en
skrämmande känsla af egen litenhet och inre armod.
»Jag vill arbeta eller förskansa mig bakom
arbetet, för att ha rättighet att se dig ännu några
gånger,» var hennes direkta svar på hans fråga.
»Ännu några gånger? Tala inte så!»
Hon gaf honom en lång forskande blick, men
han vände sig bort och bläddrade i manuskriptet.
»Lät oss taga itu med arbetet, och inte tänka
på något annat,» bad hon.
»Men när Paul och Helena inte längre
intressera mig, och jag inte frågar efter något annat än dig.»
»Boken skulle ju ut på våren?»
»Den får ligga till sig.»
»Det är mig ofattligt att du redan hunnit ledsna
på hvad som för inte länge sedan upptog dig så
helt och hållet.»
»Z)w bör vara den sista att anklaga mig, ty jag
hölle nog ännu fast vid mina tankefoster om inte ett
allt uppslukande lifsintresse legat alldeles bredvid
mig, fårdigt att tagas upp. Och hvad annat än
hänsyn för arbetet har tvungit mig till själf behärskning,
tror du?»
Hans ord sårade henne, utan att hon gjorde sig
reda för orsaken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
