Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägnas åt ormen eller ängelen med det bart huggande
svärdet.»
»Anser du oss redan utestängda?»
»Nej. Men jag tänker inte på annat än hur
vi skola hålla oss kvar.»
Hans blick irrade rummet rundt, och stannade
vid tapetdörren.
»Så här går det inte! Låt oss träffas ute, som
så många andra. Du kan tro det har sin särskilda
tjusning.»
Hon rodnade ända upp i pannan.
»Jag vill inte vara en af de där andra, som
smekas ena dagen och förkastas den nästa!»
»Tror du mig om att kunna förakta dig,»
utbrast han indignerad.
»Det är nog att förakta sig själf.»
På en gång såg han henne framför sig kysk
och sval, som första gången han iakttog henne.
Men i stället för att finna behag däruti som då,
erfor han en känsla af besvikenhet.
»Du är pryd!»
»Det är möjligt,» sade hon eftersinnande.
»Ingen kan vara friare än jag att handla som mig
lyster, eller mindre beroende af människors
domslut. Men just därför blir ansvaret så mycket
större.»
»Men hvad vill du då,» frågade han på samma
gång uppeldad och afkyld genom hennes förmåga
att hålla honom på afstånd.
Hon slog upp de mörka ögonen, som tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
