Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Förlåta att du talade om ditt föräldrahem?
Hvad minns eller talar en människa hellre om? Det
var bara det att...»
»Ja visst? Men nu blir du upprörd igen.»
»Det skadar mig långt mer att inte få tala ut.
Det var det jag ville säga, att jag inte alltid känt
hat och ovilja mot dem som gifvit mig lifvet, utan
försökt tänka mig in i hvad de haft att genomgå ...
Inte har jag heller upphört att leta efter ursäkter
och förklaringsgrunder.»
»Det är en skyldighet!»
»Jag fann inga, ty man skall mera frukta Gud
än människor. Men jag har älskat dem trots allt.
Älskat i hopplös längtan och bitter saknad, och
dragits till dem genom osynliga band. Du kan tro
jag gråtit mig till sömns mer än en kväll af längtan
efter en smekning eller ett kärleksfullt ord, och
afundats det fattigaste barn som hängt sin mor i
kjolarna, eller haft en fars hand att stöda sig vid.»
»Glöm det! Glöm det,» hviskade han och
slingrade armarna kring henne, som hade hon varit
i lifsfara. »Hvad ha vi ett göra med det förflutna,
du och jag? Är inte stunden vår? Låt den vara
oss nog.»
Hon arbetade för att slita sig lös och det eggade
honom»
»Och framtiden — framtiden!»
Hon blef i ett nu sä stilla, som om hon lyssnat
efter en aflägsen musik.
Men han höll inne, medan fegheten tillhviskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
