kanske lyckligare — utan raig. Oktavia är en öm mor och har ingen annan lifsuppgift än att vara det — då jag däremot...? Att vara maka och mor bör vara allt för en kvinna.» »Så lät du inte Helena tänka.» »Jag lät henne handla efter hennes natur, det är alltsammans, liksom jag måste handla efter min. Och älskade du mig, resonnerade du mindre, och frågade mera efter mitt bästa.» »Hvad annat tänker jag väl på?» svarade hon och ryckte till af smärta. Nere på Strandvägen blandades fotgängarnas tramp med spårvagnarnas buller och det dämpade ljudet af på gummiskodda hjul framrullande eki-pager, och Sixten lyssnade begärligt till storstadens febrila, bultande pulsslag, som voro i släkt med hans egen nervösa hjärtverksamhet. »Hvarför då göra så många invändningar,» utbrast han. »Är inte lyckan det vi alla innerst åtrå, och öfvergår inte kärlekslyckan all annan?» Hon tog hans högra hand och förde den till sina läppar. »Hvad jag älskar dina händer, Sixten.» »Skrifvarehänder, som ännu aldrig tagit i af alla krafter, men skälfva — liksom min hela varelse — af längtan att få göra det.» Hans blickar irrade kring rummet och stannade vid Emerentia Grapes bild. »Är det inte som trädde hon fram ur ramen, lifslefvande och lade sitt ord i vågskålen? Se dit!