Nog visste jag att Sixten inte var att söka åt det hållet, men jag kunde inte annat än mönstra hvarenda manlig passagerare som steg på, i bäf-vande längtan att någon af dem vore han... Är jag då rent af från förståndet, som inte har tankar för annat än honom? Mars 27. Jag kom från Näckströmsgatan och sneddade öfver Berzelii park. Där inne var lilla Maja och barnflickan, som flirtade med en gardist. Jag förmådde inte behärska mig utan lyfte lillan från marken och öfverhöljde henne med kyssar. När jag tryckte henne intill mig kändes det som om hon varit mitt eget kött och blod och som hade jag för hennes skull utstått större smärta än någon mor i födslovåndans stund. »Det där skulle frun inte tåla,» sade flickan näsvist. Ryckte till sig barnet och slätade hennes kläder, som om jag smutsat dem. Lillan var för öfrigt utstyrd som en mode-journalsflgur. Ha då mödrarna inga bättre uttrycksmedel för sin ömhet? Med hastiga steg — gardisten så pass nära att han kunde hinna upp henne och barnet stre* tande emot i bitter gråt — undflydde barnjungfrun min misstänkta personlighet. Att gissa sig till hur jag är ansedd i det hus där hon hör hemma är inte svårt. Är då hela världen renons på heder och sam-