han tagit konsekvenserna af sin ungdomsförseelse och arbetat för de sina, hade han aldrig gått under. Och mamma? Inte hade hon varit så bäijad eller haft så många rynkor i det vackra ansiktet, om saknad och ånger lämnat henne i fred? Hur annorlunda om vi haft ett hem tillsammans, vi tre!... Nej, jag ville inte varit enda barnet. Mitt hjärta svider af längtan efter de syskon jag aldrig haft. April 2. Det är min födelsedag. Jag fyller tjugufyra år. Tant Julie brukade fira mig med blommor och presenter. Det är godt att minnas. Aftonen samma dag. När jag passerade Riddarholmen, på väg från en lektion, mötte jag fru Grape, och i trots af mitt beslut att se åt annat häll, fixerade jag henne. Det var visittid, tror jag, ty hon åkte i hyrvagn, med betjänt på kuskbocken, och var ytterligt elegant. Att hon såg mig, är jag säker på, ty hennes ögon kommo mig att tänka på förgiftade pilar. Men hon rörde inte en muskel. Ännu ett nålstyng! Men jag har haft godt af det. Jag afundas henne inte. Att vara fru Grape är ingenting mot att äga hans kärlek. Hur mycket rikare är ej jag? Den stackars ensamma — lyckliga — Inga Holte.