April 3. Det är sant att det var jag som yrkade på att det skulle vara slut oss emellan. Men ändå? Hur ofattligt att han inte låter höra af sig! Inte ger mig ett ord, eller tecken, som visar att han lider och minnes! I hans ställe skulle jag inte gifvit mig till tåls, det vet jag... Man lefver bara en gång — det borde jag besinnat. April 6. Hvad skall jag ta mig till med ingenjör Ström, som inte lämnar mig i fred? Det kan inte vara en tillfällighet att jag tidt och ofta möter honom både ute och i trappan. Stod han inte där i morse, när jag skulle gå ut, och räckte mig ett helt fång spädt björklöf, sälgkvistar, påsk- och pingstliljor. »En vårhälsning», som han uttryckte sig. I häpenheten tog jag emot buketten. Hur kunde jag annat, när stora, starka karlen stapplade på orden, som skolpojken på bakläxan? Men det var orätt, mycket orätt och beredde mig ett stort lidande. Sammansättningen af blommor och grönt var så vacker, vårbudet så ljufligt, att jag helst velat kyssa hvarje särskildt blad och blomster. Men hvad gjorde jag? Slängde dem ifrån mig likt eldbränder, så snart jag kommit in till mig, dit jag återvände »för att sätta buketten i vatten» — som jag lät honom tro. m