Sixtens blommor få inte ersättas af några andra och äro de enda jag vill minnas. I ett anfall af raseri slet jag alltsammans i bitar och grät sedan som om hjärtat velat brista. Ingenjören stod väl och väntade på mig. Jag vet att han sade något om att göra sällskap. Vänta fick han! Jag gick inte ut på hela dagen. April 9. Det blåser en vårstorm. Nu smälter snön i skogarnas gömslen. Nu tina värmevågorna upp de bottenfrusna tjärnen. Flyttfåglarna komma. Jag har sett vildgässen. Våren föder längtan. Smärtsammast och starkast hos dem som inte ha något att längta efter. Midnatt. Stormen har ökats. Det hviner kring knutarna och inom mig rasar en hvirfvelvind. Jag läser ingenting annat numera än böckerna han gaf mig — som jag snart kan utantill. Men i dag — medan jag väntade på en elev — fick jag fatt i Svenska Dagbladet, och där omförmäldes att ett drama af Sixten Grape skall upp i slutet af månaden och väntas blifva säsongens clou. Lektionen inhiberades. Jag hade ingen reda på hvad jag sade eller gjorde och skyllde på hufvud-värk. Hade stycket kommit upp medan jag stod honom nära och var den första att dela hans tvifvel,