behaglig och med frågvisheten är det slut — hvaraf kommer sig allt detta? Står det någon bakom? Det lönar sig inte att grubbla. Bara tacka och ta emot. Jag är inte van vid att någon tar vård om mig och visste inte hur skönt det känns. »Det är inte godt att mannen är allena,» heter det. Än kvinnan då? Har det sig lättare för henne? Allt sedan skapelsen har det tegats med den saken. April 26. Det var inte i dag. Det är länge sedan den tanken kom öfver mig att jag måste se henne på nära håll — Irma Bley naturligtvis. I förmiddags inväntade jag henne utanför Dramaten. Det är först när hon går därifrån Sixten uppvaktar. Det var en fullkomlig öfverraskning för mig själf. Jag hade inte tänkt något ditåt. Jag tilltalade henne — och på engelska. Ibland följa tanke och handling hvarandra så blixtsnabbt eller äro så nära förbundna och impulsiva, att de stå liksom utanför medvetande och vilja. Ännu i denna stund begriper jag inte hvarifrån jag fick ett sådant infall. »J am a stranger,» sade jag och låtsades som om jag gått vilse. Hon var klen i engelskan, men snabb i uppfattningen och svarade på samma språk. Som en skolflicka — och det gladde mig.