Vi följdes åt utför gatan. Jag hade låtit henne förstå, att jag tagit in på »Grand» och inte hittade dit. Utan tvifvel ser jag bättre ut än hon. Men det är så mycket jag afundas henne. Det själf-medvetna i sätt och väsen. Det graciösa och på samma gång afvägda i rörelserna. Det var väl gjordt, men jag såg nog att hon var både tuschad, pudrad och sminkad. Att hon är skådespelerska, tar ingen miste på. Det minsta ord får sitt rätta tonfall och förklaras ytterligare genom mimik och gester. Ett ögonkast, en axelryckning, en handrörelse säga mer än långa fraser. Och så hon klär sig! Hvad betyda anletsdragen? Så förödmjukad har jag aldrig känt mig. Hvad hade jag med henne att göra? Hvar-för skaffa vi människor oss så gärna ett plus i lidandet? Det låg undran och nyfikenhet i hennes ögon, och på en gång kom det för mig att Sixten talat om mig och att hon genomskådade bedragerskan. I min ifver att bli henne kvitt bedyrade jag gång på gång att jag kunde ta mig fram på egen hand. Men hon envisades att följa med tills hotellet kom i sikte, och det blef mitt straff, ty nu bäf-vade jag af ångest att han skulle komma i vår väg. Med hvilket oemotståndligt behag sade hon inte farväl! Och bvilket leende!