Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innan jag visste ordet af satt jag i en droska
med ingenjör Ström bredvid mig.
Nattluften gjorde godt. Det klarnade inom mig
och tankarna togo ovillkorligt en ny riktning.
Vaktade han på mig, denne främmande man?
Hur mycket — eller hur litet — visste han om
mig och mina förhållanden?
»Var ingenjören också på teatern?» frågade jag,
i hopp att vi träffats genom en ren tillfällighet.
»Neji Inte i dag. Jag har varit på
kyrkogården.»
Var det inbillning, men rösten föreföll så sträf
och hård, som hade han varit missnöjd med mig.
Eller är den alltid sådan? Jag har inte gifvit akt
på det.
Han teg hela vägen och jag nödgades tro att
han gjort sig besvär med att invänta mig.
Det låg något förödmjukande i detta. Men jag
kunde inte bli ond. Då jag som bäst behöfde det
var han mig i faders eller broders ställe.
När vi kommit till min dörr, tog han min
hand och tryckte den så hårdt att det gjorde ondt
långt efteråt.
»Nu skall ni sofva,» fröken Holte,» sade han.
»Och vara rädd om er. Kom ihåg att lifvet är en
dyrbar gåfva och att vi ha att ansvara för det. Ni
går böjd och ser intet annat än stenarna i er väg.
Blicka uppåt!»
Han spände ögonen i mig medan han talade,
och bära mig åt hur jag ville, kunde jag inte und-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
