Mordsjön gick hög och horisonten strimmades af oväderscentra, hvilka stundom urladdade sig i en hagelblandad regnby. Där den strök fram, antog vattnet en blygrå skiftning, men strax bredvid — där solskenet föll på — lyste det klargrönt med guldstänkta vågkammar. De segelförande farkosterna hade flera ref inne, men Kondoren plöjde den utstakade stråten utan att rubbas i sin jämna gång. Medan oceanångaren lade från land, trängdes passagerarna om hvarandra vid barriärerna, men sedan den kommit i öppet farvatten, hade så godt som allesammans krupit under däck af fruktan för sjögången. Endast på läsidan af det breda, för första klass afsedda öfre promenaddäcket — där de till förhyrning afsedda hvilstolarna stodo uppradade — höllo några engelsmän och amerikanare till under lifligt samspråk om de olika båtar och fartyg, som mötte eller passerades.