Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropats »alle man på däck», så myllrande fullt var
fartyget af ifrigt pratande människor, de där gladde
sig öfver hvad de hade för ögonen.
Där voro de många fartygens lanternor och
upplysta innandömen. Där voro inseglingsfyrarna,
lysbojarna, strålkastarna och de pärlbandslika
ljuslinjerna från stad och hamn.
Där var Cherbourg insvept i mörkrets mystik
— en nattens drottning med guldstänk öfver den
svarta sammetsdräkten.
Lik en väldig fågel, den där fäller ihop sina
vingar, lade Kondoren bi ute på redden och väntade,
medan en alltigenom upplyst hvitmålad ångfärja,
med trikoloren i akterstäfven, långsamt närmade sig.
Då den bordade oceanångaren, stämde dennas
musikkår upp en bullrande marsch. Och det var
som om själfva mörkret fått lif och färg, medan
landgångar halades ut och in, lyftkranar arbetade,
postsäckar langades fram och åter, nya passagerare
kommo ombord och brådskande fötter rörde sig af
och an. Det var som om alla dessa individer från
skilda länder och trakter för ett ögonblick stått
hvarandra nära i medvetande af att detta var sista
landkänningen — sista afbrottet i det enformiga
lifvet ombord.
Men öfverröstande och nedtystande alla andra
ljud skar plötsligt en skarp ihållande signal rymden,
och redan innan den hunnit dö bort tonade den
vemodiga afskedshälsningen, »Susse Heimath», från
Atlanterångarens däck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
