Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lifvet är fullt af öfverraskningar och att
händelserna ha mera sammanhang än man tror.»
Hans stämma, som hon inte mindes annat än
sträf och hård, hade blifvit varm utan att mista
något af sin mörka timbre. Och när hon blickade
upp i det kraftigt modellerade ansiktet, som haft så
ringa plats i hennes erinring, tyckte hon sig se det
för första gången.
Mörkhårig och mörkhyad som en sydländing.
Axelbred, groflemmad och så allvarlig att uttrycket
lätt blef strängt — det visste hon förut. Men
bakom den viljekraft och behärskning som stämplade
dessa drag anade hon för första gången ett så att
säga oupptäckt land, som det lönade sig att lära
känna.
Ett fyrtorn, sprunget fram liksom ur själfva
hafvet, kom inom synhåll.
»Bishopsrock,» upplyste han.
»Har ni rest den här vägen förr?»
»Jag var i Amerika för ett par år sedan och
längtar tillbaka — man gör det»
Ögonen glänste, som såge de något vackert och
kärt långt borta.
Taggiga, rödglänsande af bränningar omspolade
klippspetsar, de där bildade ett osynligt
sammanhängande ref, trädde allt närmare.
»Jag trodde vi redan voro på oceanen,» sade
hon förbryllad.
»Vi äro så. Det är bara det vidtomfamnande
England, som sänder ut en sista förpost mot Atlanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
