Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tencirkelns djupa blå slöt sig rymden likt en
rosengördel.
»Det är värdt att lefva för att ha fått se det,»
hviskade hon när hon smög sig tillbaka i bädden.
»Vår Gud är oss en väldig borg,» ekade det
genom fartygets mänga korridorer.
Hon spratt upp ur morgonsömnen och erinrade
sig med detsamma att det var söndag. Händerna
knäppte sig ovillkorligt och ögonen slötos, ty aldrig
hade hon känt sig så gripen i någon kyrka, som
af denna psalm spelad på ett nötskal mellan himmel
och haf.
Morgonen var underskön. Passagerare rörde
sig på alla däck och hon tyckte sig aldrig ha sett
något mäktigare än denna rymd och detta vatten,
utan gränser och slut, som famnade hvarandra.
Men hvad var det? Dök inte land fram där
borta?
Hon slog upp handatlasen för att rådfråga den.
»Scillyöarna, fröken,» svarade en manlig stämma
på hennes outtalade spörsmål.
Hon såg upp bestört och skrämd.
»Jag kan inte vänta att vara igenkänd,» kom
det bittert nog.
»Jo — ingenjör Ström. Jag blef bara så
förvånad. Blef inte ni det också?»
»I går kväll? Neji»
»Visste ni att jag var ombord, kanske?»
»Nej, fröken, det visste jag inte. Men jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
