Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Äro de mycket sjuka där nere?» frågade han
skälmaktigt.
»Troligtvis. Vi voro inte många vid frukosten,»
svarade hon med hemlig stolthet öfver att vara bland
de sjöstarka.
»I steerage står det illa till,» inföll Tore.
Chefens ansikte mulnade.
»Jag vet det. Och det är ingenting att göra.
Man får trösta sig med att de flesta ha det långt
bättre än hemma hos sig.»
»jFörsöka tro det åtminstone, och glädja sig
öfver att resan endast tar några dagar och att den
snart är slut.»
»De få det värre sedan,» fruktar jag.
Inga stod och räknade räddningsbåtarna.
»Tjugutvå stycken, men inte tillräckligt många
ändå, om de behöfvas,» sade hon sig.
Kaptenen gick fram till henne.
»De ha aldrig användts i samlad trupp,»
förklarade han, »men stå alltid tillreds. Se här! Ett
enkelt handgrepp bara och järnkedjorna som hålla
båten fast vid däcket, falla ner. Ett andra och
tredje grepp får den att svänga och sänka sig till
vattenytan. Ett ryck i en lina slutligen kopplar
tågen från blocken och gör den färdig att sticka ut.
— Ett ögonblicks verk — och på samma gång en
evighet.»
Inga förstod sig ej på mekanismen, men kände
sig mäktigt gripen.
»Men hur reda sig sedan ... om...?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
