- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
7

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla: far, mor, syster och sin käraste vän, Edmund
Walter, som han aldrig kunde glömma, men som
hans hustru ej kunde fördraga.

»Då skall han blifva min vän!» sade Erika med
flammande, ännu tårdränkta kinder och blixtrande
ögon.

Hvarje ord af detta samtal stod sedan inpregladt
i hennes minne, och första året efter broderns afresa
var det egentligen på minnet deraf hon lefde.

* *

*



I det Miintherska huset var allt sig likt. I de
praktfulla rummen, med sin mångfald af konstskatter,
rörde sig glada gäster på det lifliga, enkla och
okonstlade sätt, som brukades för några tiotal år sedan;
men Erika var ej längre »barnet», utan en ung flicka,
som tilldrog sig allas blickar.

Ännu allt jemt var hon mycket tyst; men ingen,
som såg henne, kunde falla på den tanken, att det
var derför att hon ej hade något att säga; tvärt om
låg det i de stora, mörka ögonen ett djup och en
tankerikedom, som uppväckte längtan att känna den
själ, hvars speglar de voro. Mot sina föräldrar var
hon hängifven, uppmärksam och ständigt till reds med
små tjenstef och vänliga leenden, men mot alla andra
föreföll hon kall och otillgänglig. Att hon var en
uppmärksam åhörarinna via alla samtal af intresse,
viste mer än en, som roade sig med att tala just för
henne, ehuru hon ej anade det, blott för att
emellanåt få se den blixt, som stundom kunde ljunga fram
ur hennes ögon.

Målare och bildhuggäre ritade eller formade i
lera ansigtets ädla profil och fina oval; men om de
också tyckte sig ha funnit likheten, den uttrycksfulla
munnen och håret, som slätt och mörkt delade sig
öfver den låga, grekiska pannan och, uppfäst i en
enkel knut, bjert afstack mot den hvita nacken, så
voro de dock aldrig nöjda med ögonen och sällan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free