Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na, trodde alltid, att Erika var deras barnbarn, så gamla
föreföllo de bredvid henne. De hade gift sig först
vid mognare ålder, och Erika var hela tolf år yngre
än brodern. Hon var dem kär likt en ros, den
ljuf-vaste och bästa, som lifvet kunnat skänka dem.
Kanske var.det dock denna föräldrarnes höga ålder, som
gjorde, att hon så varmt slöt sig till brodern och vande
sig att anförtro honom sin barndoms alla sorger och
fröjder.
En afton kom Walter dit trött och nedslagen
efter ett af dessa anfall af förtviflan, som stundom
be-mägtigade sig honom, då han söijde öfver sig sjelf,
öfver sin lägre natur, som han ej kunde besegra och
som allt mer gjorde sig till herre öfver anden, som
han viste ha framgått stor och kraftfull ur skaparens
hand. Många gånger hade kan gått öfver dessa
bonade golf, sett denna samling af konstsaker,
målningar och bildhuggerier, betraktat gardinernas
sam-metsdraperier, messingskandelabrarnes och de
veneti-anska glaskronornas prakt eller speglarnes glänsande
infattningar, och dock föreföll det honom i dag
nästan som såge han allt detta för första gången. Han
tyckte sig ej ens hafva sett, att de gamles hår var så
hvitt eller deras skrynkiga ansigten så vänliga.
Hans hjerta var ovanligt vekt, och han önskade
i sitt sinne, att de varit hans föräldrar. Siu egen
mor hade han aldrig sett, hon dog när han föddes,
men tanken på henne var det som sysselsatte honom,
när han, stående vid marmorkaminen i musiksalongen,
blef varse Erika, som flyktat till sin vrå i
fönstersmygen, hvarifrån hon en lång stund obemärkt
betraktat honom.
Så hade hon gjort hvarje gång han varit der och
ständigt längtat, att han skulle Komma igen. Det
fans ingen morgon, då hon ej undrat om han skulle
komma den dagen, och ingen afton, då hon ej med
saknad tänkt på hans uteblifvande, och när hon då
somnat, såg hon i drömmen detta bleka, starkt
markerade, skägglösa ansigte, med de blågrå melankoli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
